Slut på gratisätandet

”Food for purchase” fick jag precis se att det stod på min biljett till Sverige nästa vecka. Ett finare sätt att säga ”Räkna inte med någon gratismat på planet här inte” antar jag. Ska man inte ens få mat när man flyger över Atlanten nu för tiden?? Varför inte bara lägga på några dollar på biljetten istället redan från början? Annars tycker jag att de ska börja med kylskåp och mikrovågsugn på planen för matlådorna, så att man åtminstone har en rimlig chans att ta med sig egen mat och hålla den fräsch! Det blir ju liksom lite av en monopolsituation när man väl är uppe i luften där de lätt kan ta överpriser för sin halvdassiga pasta med torr kyckling…

Jaja, jag hoppas i alla fall att jag får en bra vy över Island från ovan när jag mellanlandar i Reykjavik, så blir jag kanske lite gladare på Iceland Air…

Pysslarens paradis...

...Michaels har anlänt till Manhattan. Härligt, härligt säger jag och tänker på alla fina fotoalbum jag kan göra med hjälp av deras hyllmeter efter hyllmeter med papper och pyssel. Farligt, farligt säger Mr M och tänker på plånboken...

New Yorks olika ansikten

Ibland är det jobbigt att bo i det stora äpplet. Kanske var det perspektiven från förra helgen i lugnets Vermont som gjorde det, men jag har känt mig lite anti New York den här veckan.

Trött på att alltid få armbåga mig in i tunnelbanevagnen för att få plats och sen stå inträngd med näsan alldeles för nära någons armhåla eller med någons hårda väska i ryggen utan att kunna röra mig.

Galen på att allt tar tid, minsta lilla ärende tar längre tid än jag tror och vill att det ska göra. Transportsträckor, köer, folk, bilar, attityd, galna cyklister, rödljus, you name it.

Irriterad på att vardagsgrejer som att handla mat blir till ett helt projekt när vissa affärer har allt och kostar skjortan, andra har bättre priser men inte allt jag vill handla...

Men så, efter en vecka av irritationsmoment, bestämmer sig staden för att visa sig från sin bästa sida igen. Solen skiner över en färgglad Central Park, luften är hög och frisk, människorna som omger mig är glada och det smittar. Det är ju en härlig och fantastisk stad ändå!

Peace, Love & Icecream

Det var inte bara höstfärger och härliga landskap i helgen. Är man i Vermont får man ju passa på att äta glass också... Ben & Jerry´s utomordentligt goda glass har nämligen sitt ursprung i Burlington, Vermont, och har sin glassfabrik inte så långt därifrån. Ett obligatoriskt stopp på vår road trip, naturligtvis! Egentligen var det lite för kallt för att äta glass, men ibland får man helt enkelt offra sig...

Rundturen avslutades med provsmakning...

Bakom fabriken fanns en kyrkogård för smakerna som utgått ur sortimentet.
(När vi såg gravstenen för smaken "Miz Jelena´s Sweet Potato Pie" insåg vi att det ibland är bra att de tar bort smaker...)

De viktigaste ingredienserna i glassen...

Stilleben från Vermont

Många vackra, färgglada vyer mötte oss på vår road trip norrut i helgen genom New York och Vermont. Kontrasterna till New York City var lika många som färgerna på träden och det var skönt att andas lite lantluft och slippa armbåga sig fram. Dessutom lämnade vi regnet och rusket hemma och hade soligt, om än kallt, väder. Det blev premiär för både långkalsongerna och mössan. Många, många foton blev det dessutom... Jag bjuder här på min fem-i-topp från minneskortet. Stillheten är påtaglig.

Jakt på höstfärger

I jakten på höstfärger drar vi och Buicken norrut till Vermont i helgen. Det snöade inte så långt från New York igår, men jag tror (och hoppas) att vi åker ifrån både snön och regnet. Har för säkerhets skull packat såväl långkalsonger som mössa och vantar. Trevlig helg!

Hög igenkänningsfaktor

De senaste åren har det kryllat av Gotlandsdeckare och jag har nog läst de flesta. Det gör ju det extra intressant att läsa boken när man känner igen miljöerna så väl. Därför var det naturligtvis spännande när min före detta kollega och chef från Högskolan i Skövde, Kristina Appelqvist, för ungefär en månad sedan debuterade som författare och släppte en deckare. Den utspelade sig inte bara i Skövde, utan även på Högskolan i Skövde (om än omnämnt Västgöta universitet i boken…)! Här snackar vi riktigt hög igenkänningsfaktor! Lokalerna och organisationen i boken är nästan en kopia av verkligheten, så jag kunde se allt väldigt tydligt framför mig. Dessutom tyckte jag mig nog känna igen flera av karaktärsdragen hos personerna i boken från personer som faktiskt finns på riktigt på högskolan… (trots den obligatoriska meningen från författaren i början om att alla eventuella liknelser med verkligheten bara är en slump…)

Jag vill därför rekommendera Den svarta löparen - en bra, lättläst och modern deckare, speciellt för nuvarande eller före detta Skövdebor (och högskoleanställda) som får en extra dimension! Dessutom blev jag väldigt inspirerad att skriva en egen bok... Ska bara komma på något ämne först!

Direktimport

När Mr M kom tillbaka från Hawaii idag hade han med sig en annorlunda souvenir... En ananas! När vi provsmakade efter middagen påstod han att den till och med var sötare och godare än den han åt på plats på Hawaii, men det sa säkert bara för att kompensera för att han spenderat flera dagar i paradiset medan jag varit hemma i kylan och jobbat för brödfödan... Men söt (och oväntad), det var den!

In my hoods

Nya kameran får följa med allt som oftast när jag går på promenad. Charmen med att ha en kamera runt halsen (förutom att man smälter in bra i turistområdena...) är att man ser på sin omgivning med nya ögon. Tänker på detaljer, upptäcker nya saker, får nya perspektiv och tittar ur andra vinklar än man annars gör. Här är ett axplock från förra helgens bilder från våra "hoods" på södra Manhattan.

Och du som trodde att det bara fanns en Frihetsgudinna!

Stilla vatten

"Får hon aldrig nog av att fota den där bron??"

"Fråga mig igen om ett år..."

In the djungle, the mighty djungle...

Idag låg de i brevlådan - fem biljetter till musikalen Lejonkungen på Broadway! Den 29 oktober bär det av till Minskoff theatre för musikalen som jag har velat se sen jag var i Toronto 2001. Några timmar med Simba, Timon och Pumbaa, Elton Johns underbara och medryckande musik och enligt ryktet Broadways häftigaste kostymer. Tack mamma (som checkar in på hotell 88 Greenwich två dagar tidigare i sällskap av pappa och Meta...)!

Visby over here

Ibland är världen liten! Till exempel när man springer in i en gammal affisch med Visby i ett skyltfönster i New York på väg till frisören. Hela skyltningen visade sig, vid en närmare titt, bestå av skandinaviska retroaffischer av olika slag. Men att de hade Visby av alla ställen on display var ju extra trevligt! Webbadressen på markisen skvallrar om något slags svensk-dansk anknytning och webbsidan lovar en av världens största samlingar av svenska filmaffischer. Med tanke på att gårdagens frisörbesök var betydligt trevligare än mitt förra i New York, är chansen stor att jag återkommer till kvarteret igen (tacka vet jag rekommendationer!) - kanske har jag då tid att gå in och botanisera bland affischerna!?

Ett sjukt system

Olle Wästberg skriver intressant om det amerikanska sjukvårdssystemet och hur Obama kämpar på i motvind med sin sjukvårdsreform. För mig som har ett helt annat perspektiv än de flesta amerikaner på ett system som inkluderar alla medborgare, känns debatten ytterst märklig och det enorma motståndet mot den i mina ögon lilla förändringen oväntat.

Wästbergs artikel ger en bra inblick i hur det amerikanska systemet fungerar: http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=266

Försöksverksamhet pågår...

Jag har aldrig vågat innan, men den här veckan tog jag mod till mig och slog till. Nu står den där i fönstret och lyser upp lägenheten så fint med sin härligt lila färg. Men jag måste erkänna att jag är skeptisk. Blommor som inte bara består av gröna blad har jag aldrig riktigt lyckats med. Det pågår därför försöksverksamhet på hög nivå här. Hur länge ska vår nya - och första - orkidée överleva tro? Till Thanksgiving? Jul? Eller kanske ända till 2010?

Tips, någon??

Höjdarjobb!?

Ett höjdarjobb, bokstavligt talat. På väg till kopiatorn kunde jag inte låta bli att stanna till vid ambassadörens kontor och fascineras över fönsterputsarna som i ett rasande tempo putsade sig nedför fasaden på One Dag Hammarskjöld Plaza. Om de noterade oss som stod innanför rutan och beundrade modet var det inget de gav sken av. Inte verkade de njuta av utsikten från 46:e våningen heller!