Doppat var det här

 

I lördags var det som sagt dop för Jack i Väskinde kyrka. I mammas och morbrors gamla dopklänning var han glad och nöjd genom hela dopgudstjänsten, till och med när han fick vatten på huvudet. Nu blev det lite i all hast här, jag är nämligen aningen stressad över att planet lämnar öijn om två timmar och vi måste packa det sista... Ville i alla fall bjuda på några smakprov från Jacks dopdag - så håll till godo! Och snälla, håll tummarna för oss imorgon förmiddag när vi hoppas komma med planet till New York!

 

Två stolta gudfädrer och en liten kille som hade svårt att släppa tummen...

 

Smörgåstårta stod på menyn

Lunch i uterummet blev det efter dopet

För Mr M var prinsesstårta ett måste

Tjocka släkten

Jack var fin i sin kostym

Helgens (årets?) överraskning

Här har vi haft en händelserik helg med finbesök från USA för att fira Jacks dopdag som var i lördags. Mer om det i ett senare inlägg när jag hunnit lägga över fotona och samla tankarna.

Helgens största överraskning var ändå när brorsan/morbror/gudfadern dök upp från Kapstaden helt oannonserat. Helt plötsligt ringde det på dörren när vi åt middag i fredags kväll, och så stod han där utanför dörren!! Du kan ju se själv på fotot hur glad Jack var över att ha båda sina gudföräldrar på plats!

Ikväll bär det av till Stockholm för att förhoppningsvis (i mån av plats...) flyga vidare till New York imorgon. Sommaren på Gotland drar ihop sig mot sitt slut och packning står på programmet idag. Lite ångestfyllt är det allt. Och spännande också förstås!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lyxlunch

Försenat, men icke desto mindre trevligt och gott blev det när vi firade vår bröllopsdag idag. Med crêpe så klart! Vår favoritcrêpe representerar rätt bra det jag brukar sakna i matväg over there, så det passar ju bra nu när det snart drar ihop sig till avfärd. Västerbottenost, räkor, skagenröra, kräftröra, löjrom och rökt lax på en och samma tallrik - det blir inte mycket bättre än så!

Precis när hovmästaren kom ut och sa att vårt bord var redo så dök svärföräldrarna upp som från ingenstans (ja, alltså vi visste ju att de var i Visby förstås...) och erbjöd sig att vara barnvakt, så det blev dessutom lunch på tu man hand. Lyx!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Träbröllop!

Idag firar vi femårig bröllopsdag, jag och Mr M! Inte helt ovanligt för oss så firar vi på olika kontinenter, men det får vi ta igen nästa vecka. Sen "för-firade" vi förstås lite häromveckan på Fårö när vi visade Jack var vi gifte oss och stod framme i kyrkan och tänkte tillbaka på den där underbara dagen med Ulf Lundells "Lycklig man", som vår vän Markus sjöng och spelade så fint under vigseln, på högtalare i telefonen...




Lite mer stajlade var vi då, för fem år sedan... Foto: Ulrika Finnberg

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fem månader!

Då har det redan passerat fem månader sen den där marsnatten när Jack gjorde entré i världen och mitt liv förändrades för alltid. Nu har han dessutom levt nästan halva livet i Sverige och gör skäl för sina två pass, kan tyckas. Varje vecka "pensionerar" jag kläder som tycks ha krympt i tvätten och dessutom har håret gjort en efterlängtad comeback på huvudet.

 

Tummen står fortsatt högt i kurs och både jag och Mr M har gett upp kampen för länge sen... Jag menar, hur många tonåringar ser man egentligen som fortfarande suger på tummen? Och skulle Jack vara undantaget har min psykologkompis lovat hjälpa till... Istället väljer vi att lyssna med extra stora öron på de erfarna föräldrar som lovordar tummen och önskade att de slapp leta efter nappen i tid och otid. Gott så!

 

Intresset för mat dök helt plötsligt upp från en dag till en annan och Jack började storögt följa vad som hände runt middagsbordet. För några veckor testade han majskrokar för första gången, egentligen mest för att underhålla honom och för att behålla lugnet under måltiderna. Häromdagen introducerade vi även miniportioner gröt och smörgåsrån och trots lite skeptiska miner till något som har annan konsistens än mjölk stannar det mesta faktiskt kvar i munnen.

Förutom tummarna så är tårna högintressanta och jag hittar ofta Jack med fötterna i vädret. Inte sällan vaknar jag av att han ligger och kniper sig själv i tårna och håller låda för kung och fosterland med ett stort leende. Oftast - och förhoppningsvis - är klockan då mer än fem på morgonen...men inte alltid. Men ska jag vakna i ottan så finns det nog inget sätt jag hellre gör det på än så!

Fårö in our hearts



Igår begav vi oss norrut för att göra den obligatoriska rundan på Fårö. Det är som om jag behöver insupa stillheten i de vackra, karga miljöerna och andas lite kalkdamm varje sommar för att riktigt kunna njuta av kontrasten när jag kommer tillbaka till det stora äpplet. Båda ställena ligger mig väldigt varmt om hjärtat, även om skillnaderna inte skulle kunna vara större.

I år visade vi för första gången runt Jack på ön där vi gifte oss för nästan fem år sedan. 

 

Fårö kan jag aldrig se mig mätt på, jag bara måste stanna till vid Helgumannens fiskeläge, vid raukarna på Langhammar och på någon av de underbara stränderna VARJE år...

Ett nytt stopp på årets Fårö-runda var Kutens bensin och Crêperie Tati, som jag av någon outgrundlig anledning faktiskt inte testat innan. Faster Eva har pratat sig så varm om stället i flera år att vi helt enkelt inte kunde låta bli.

Och nog var crêpen goda alltid, men i vårt ovetenskapliga crêpe-test ändå inte riktigt i klass med de på mitt favorit-crêpeställe Crêperie & Logi i Visby...

Dagen avslutades med ett dopp i härliga Ekeviken där sanden är mjukare än mjukast. Det var till och med så skönt att Jack fick doppa tårna i havet för första gången!

Augustikväll

Augusti kom fortare än kvickt denna sommar, men med denna härliga inledning på månaden känns det helt ok. Solen skiner från en klarblå himmel, jag har redan badat tre gånger och Mr M är här på "semester" så vi njuter av sommaren i fulla drag. Härliga tider!

Varje sommar är målet att välja den perfekta sommarkvällen och grilla på den härliga stenstranden vid Fridhem. Igår var det dags - dessutom med celebert besök från Skövde. Och nog var kvällen perfekt, alltid.



Medan grillen intog perfekt glödbädd (så perfekt det nu går på en engångsgrill...) tog vi ett uppfriskande kvällsdopp utan att tårna frös till is. Bara en sån sak! 

 

Jack låg på en handduk med sina babiators och skrattade och höll en monolog för alla som ville höra på.

 

Vi åt grillad korv och pratade om vad som hade hänt sen vi senast sågs i maj 2012... Det var en hel del!

 

Sen såg vi solen gå ned i havet och njöt av att kunna sitta på stranden i shorts och linne utan att frysa till klockan nio. Det händer inte varje dag i Sverige direkt.

En sån här kväll kan man leva länge på! Påminn mig om det när höstrusket är över oss. Eller just det, då är ju jag i Kalifornien ja... Och det har man ju hört, att där skiner solen alltid! ;)