En vecka senare...

Sådärja, efter en (oväntat enkel) vecka utan sötsaker med hedern i behåll smakade denna key lime pie från favoritkaféet extra gott. Och det är ju just därför jag ville avstå socker ett tag - för att komma ifrån vaneätandet till förmån för njutandet som uppstår när jag inte ätit godis, kakor etc på ett tag. Det är så mycket godare då och jag uppskattar det så mycket mer (plus att sockerätar-kapaciteten minskar vilket inte är helt fel...). Så nu när jag har farten uppe passar jag på att köra sockerdetox en vecka till!

Vad händer annars over here? Som vanligt när det drar in oväder över det här landet - i det här fallet en rejäl regnstorm över Kalifornien - så tar det över HELA nyhetsflödet på ett väldigt överdrivet sätt. Mr M aka "vädermannen" sitter självklart klistrad vid tvn medan jag redan tröttnat... Här har det inte regnat sen innan jul så det är välbehövligt. Dessutom mysigt! Själv ser jag fram emot en riktig innesittardag med hemmafix och familjemys. Sol i all ära, ibland är det befriande med lite regntunga skyar!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett år!

Vi är nästan lika gamla jag och Jack - i amerikanska år räknat. Idag fyllde jag ett år som amerikan, om ett par veckor är det hans tur. Jag tror vi tar och sparar firandet till dess, idag ägnade vi oss istället åt att obligatoriskt morgonmys och -bus i sängen, playdate och lunch med kompisar och ett Mad men-maraton för mig på Netflix efter att Jack knoppat in. Inte illa det heller.

Posted using BlogPress from my iPhone

Detox

En kaka här och en chokladbit där - livet som mammaledig i ett nötskal... Det är ju så lätt (och gott!) att ta något sött till eftermiddagsfikat eller en chokladbit till kvällsteet. Men nu får det vara nog med sötsaker på ett tag!

Som en utmaning till mig själv och för att bevisa att jag har lite självbehärskning kvar, och framför allt för att få bort det ständiga sötsuget förstås, så blir det nu sockerdetox. Inga kakor, bullar eller godis alls från och med imorgon, fredag. Jag börjar med en vecka, så får jag se sen hur det känns. Hakar du på??



- Posted using BlogPress from my iPhone

The ryevolution is back

Idag kom ett efterlängtat paket hela vägen från New York - med bröd! Som alltid är det svårt att hitta gott grovt bröd i amerikanska mataffären och Kalifornien är inget undantag. Efter att ha vant smaklökarna och magen i det stora äpplet med en daglig dos av finskt rågbröd var det ett kärt återseende. Jag förstår inte hur det kunde ta mig sex månader att komma på att de ju faktiskt skickar brödpaket. Och ännu en fördel med detta bröd är att det håller sig färskt hela vägen till Kalifornien. Nu i en frys (och en mage!) nära mig!




Och nej, tyvärr är jag inte sponsrad av Nordic Breads! ;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jack 11 månader

Idag firar vi elva månader som familjen Lindgren och livet för Jack cirkulerar nu framför allt kring två saker: att äta och att gå.

Kanske behövs det extra mycket energi när kroppen är i rörelse alla dygnets vakna timmar, vilket kan förklara vårt lilla matvrak. Han har verkligen ingen botten när det kommer till mat, utan äter allt vi serverar med glupande aptit och fortsätter så länge det finns minsta smula kvar framför honom. Förutom att bli matad äter han mer och mer själv och har de senaste veckorna gått från att äta en bit i taget till att stoppa in en hel näve åt gången... Får han se att du äter bröd får du räkna med att behöva dela med dig, för han älskar kolhydrater nästan lika mycket som clementiner och uttrycker tydligt att. Han. Vill. Ha. Nu!!


Julklappspjucksen och -mössan är på och Jack är redo att gå. Han kan varken krypa eller sätta sig upp själv, men om han sitter upp kan han ställa sig upp med hjälp av en möbel.


Och när han väl står upp drar han snart iväg för att utforska något i lägenheten... Inom loppet av en vecka blev vi tvungna att babysäkra här hemma genom att höja upp tvn, gömma sladdar, plugga igen eluttag, byta till mjukare kökshandtag och sätta skydd på alla vassa hörn. För första gången är jag till och med lite glad att vi har en heltäckningsmatta som kan dämpa några av fallen, för det har varit många fall de senaste veckorna men de blir tack och lov färre för varje dag Jack fortsätter öva.


I munnen har två nya tänder tittat fram, en till där nere och en där uppe, och den andra framtanden där uppe är precis på väg att göra dem sällskap.


Han babblar, han vinkar, han busar, han skrattar, han pekar, han sträcker armarna mot dig och charmar dig med sina stora blå. Han är också hal som en ål vid blöjbyte och stel som en pinne när han inte vill sitta i vagnen eller bilbarnstolen. Han är världens bästa skrutt och varje dag med honom är en bra dag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lilyhammer

Vad har vi ägnat de flesta kvällarna åt på sista tiden? Tackar som frågar! När skrutten slocknat har vi dragit igång Lilyhammer-maraton på Netflix och skrattat högt åt ex-mafioson Frank the fixer som fått nya identiteten "Johnny" och startar ett nytt liv i Lillehammer efter att ha vittnat mot en maffiaboss i New York. Riktigt roligt faktiskt! Säsong två börjar tydligen på SVT i slutet av februari, så än har du chansen att se säsong ett och hinna ikapp om du inte börjat ännu. Vad väntar du på? Själv väntar jag på säsong tre...


- Posted using BlogPress from my iPad

Ready, set...

...GO! Nu går det framåt här hemma. Mest hela tiden faktiskt, i alla fall om Jack får välja. Efter att lite nonchalant ha börjat släppa ena handen för några veckor sedan, tog han sina första modiga och stappliga steg för två veckor sen och nu tar han varje chans han kan att gå, gå, gå. Ostadigt, vingligt och okontrollerat, men väldigt målmedvetet tar han sig framåt. Ena sekunden står han stilla och håller sig i en möbel, i nästa sekund ger han sig iväg. För en orolig mamma gäller det att hålla tungan rätt i mun och agera skyddsnät, så gott det går. Ibland går det inte och då kan det sluta med platt fall, tårar och blåmärke på hakan... Men skam den som ger sig, så fort tårarna torkat är det upp igen och full fart framåt! Slut på lugnet...

När USA står stilla...

Det är inte ofta hela det multikulturella USA stannar upp kring en "högtid" som de gör just i detta nu. Årets mest sedda tv-program kombineras med rekord i skräpmatsätande och förmodligen även blaskölsdrickande. Jag må vara amerikan, men frågan är om jag nånsin blir amerikan nog att uppskatta superbowl. Tveksamt...


- Posted using BlogPress from my iPhone