Sommarkväll

Vissa dagar är perfekta. Ofta är det de mest oplanerade dagarna som blir bäst. Häromdagen gick vi ut och åt en god lunch, tog en promenad längs med vattnet med en snusande Jack i barnvagnen, stannade till för en fika och promenerade hemåt. Sen gjorde vi lite middag och tog med ner till Battery Park och åt picknick, tittade på solnedgången och njöt av en perfekt sommarkväll i perfekt sällskap. Såna dagar kan man leva länge på!

Lyx-måndag

Oj, vilken härlig måndag! Även om det är lördag hela veckan nu för tiden så känns det ändå extra lyxigt att en vanlig måndag få lämna grabbarna hemma och checka in sig själv på spa i några timmar. Det var nämligen hög tid att lösa in julklappen från min kära svåger: thermalbad och massage. Under två timmar njöt jag av kroppstempererade bassänger följt av heta bad och några snabba dopp i iskallt vatten. Men den bästa poolen var ändå den med saltvatten där jag låg och flöt som en kork i säkert en halvtimme. Sen en timmes massage på det! Life is good!

- Posted using BlogPress from my iPad

Mors dag

Idag har vi firat mors dag här i USA - min första! Om ett par veckor kan vi fira igen, enligt svensk kalender... Jack och Mr M bjöd på jazz-brunch i Dumbo efter en härlig promenad över Brooklyn Bridge i solskenet.

Förresten, visst ser Jack ut lite som Dynamit-Harry i Jönssonligan när han sportar den här galna frisyren och den förvånade uppsynen?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Två månader

 

Han är redan två månader, vår lilla skrutt. Men oj vad mycket som kan hända på två månader! Man kan till exempel växa sex centimeter på längden och nästan två kilon på bredden... Jack har lärt sig att lyfta huvudet och utforskar nyfiket omvärlden med sina stora blå. Han fäktar för fullt med armar och ben, snuttar högljutt och njutningsfullt på nappen vid läggdags och visar upp en jättestor underläpp när han är arg. De senaste veckorna har han dessutom börjat fyra av de charmigaste leendena som får mammahjärtat att smälta (och gör det lätt att glömma bort utebliven nattsömn och det oändliga flödet av bajsblöjor...). Två månader av kärlek!

Nattliga äventyr

Här var det action! I natt blev vi väckta av att någon knackade på dörren och att det var ett jäkla hallaballoo på gatan nedanför. När vi tittade ut i trapphuset luktade det bränt och var lite rökigt. Det var bara att snabbt klä på oss, stoppa en sovande Jack i babybjörnen och skynda ner åtta våningar till fots. Läskigt!


Väl nere på Wall street var det så många brandbilar och -män överallt att jag aldrig sett på maken, men de flesta hängde i klungor utanför entrén och småpratade med varandra i godan ro vilket kändes lugnande trots allt. Så då gjorde vi detsamma i en och en halv timme innan vi fick gå tillbaka in i huset igen. Tydligen var det en eltransformator i källaren som exploderat.

Imorse, efter en sovmorgon för att kompensera för tiden på gatan, vaknade vi till en vanlig dag som om inget hänt sånär som på strömavbrottet i huset. Och det är när man (läs Mr M...) blandat ihop alla ingredienser till en smoothie och trycker på on-knappen på mixern man inser hur bekvämt det är att ha el i uttagen... Ooops! Idag blir det till att gå ner och upp för trapporna i väntan på strömmen, men det kunde ju varit så mycket värre, förstås!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Perspektiv

Ibland måste man lämna stan för att se den... Igår lämnade vi New York State och tog tåget över till Jersey City för att utforska eventuella framtida bostadsmöjligheter utanför stan.

Det första som slog mig var hur högt World Trade Center faktiskt är jämfört med all annan bebyggelse downtown. Skrapan sticker verkligen ut i NY skyline, men nu blir den faktiskt inte högre utan har nått sina 1776 feet.

Det andra som slog mig var lugnet. Med sina ca 250 000 invånare känns Jersey City som en oas jämfört med det stora äpplet. Trädkantade gator, en småbåtshamn, människor som nickar med ett leende när man möts på trottoaren, knappar man måste trycka på för att korsa gatan... Sen gjorde det väl sitt till naturligtvis att det var sol, klarblå himmel och att alla körsbärsträd stod i full blom!


Allt handlar ju om perspektiv förstås. Senast vi skulle flytta gjorde vi samma utflykt men tyckte att stan var på gränsen till död, det fanns ingen puls, få restauranger och knappt några människor. Nog har det hänt en del sen sist där, men det har nog hänt desto mer med oss. Med en bebis i släptåg blir det nya perspektiv på tillvaron helt enkelt.


Och trots att jag uppskattar lugnet när jag lämnar New York, så är det något som biter sig fast och gör det svårt att släppa taget. Älskade äpplet!


Återstår dock att se var vi ska flytta... Först blir det sommar i Sverige och dit bär det av om exakt en månad idag!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Valborgsmiddag

Här blev det inte mycket till majbrasa, men vi bjöd över ett par kompisar på Valborgsmiddag häromkvällen i alla fall. Jag plockade fram ett gammalt favoritrecept på laxpaket som jag inte gjort på ett tag och blev påmind om hur gott det är. Kanske något att testa när det äntligen slagit över till maj i almanackan och grillsäsongen officiellt startat?? Funkar dock lika bra att göra i ugnen om du inte har en grill, som tur är för oss som bor i lägenhet... Superenkelt och toppengoda - jag lovar!

Bästa laxpaketen gör du så här - ett per person:
På ett folieark lägger du en laxfilé delad i några bitar, en halv mozzarellaboll riven i bitar, några salamiskivor av någon god sort, en handfull delade körsbärstomater och så ett gäng basilikablad. Salta och peppra efter smak. Vik/knöla ihop till ett tätt foliepaket som funkar att lägga på grillgallret eller en ugnsplåt. Grilla i ca 15 minuter eller på 250 grader i ugnen istället, till fisken är genomstekt. Fääärdigt! Vi brukar servera med pressad potatis. Sen är det bara att njuta!

Sommarlängtan och Gotlandsromantik

 

Även om våren i New York just nu är väldigt härlig, så finns det ändå en liten längtan efter sommaren i bakhuvudet. Och sommar på Gotland i synnerhet, förstås. Den nya kokboken Magisk sommar - mat och härligheter med Hannah och Amanda gör inte längtan mindre. Sommargotlänningarna Hannah Widell och Amanda Schulman bjuder på härligt somriga recept och inbjudande foton från "deras Gotland" som gör mig sugen på mer och boken glider direkt in på min önskelista. Provläs själv här och se vad du tycker!

Bortskämd...

Snacka om full uppmärksamhet! I över en vecka har Jack blivit gosad med, gungad av, lekt med, bytt på, runtkörd av, tröstad av och busad med av tre till fyra vuxna dygnet runt. Blir inte lätt att leva upp till det helt ensam när mormor och morfar åker tillbaka till Sverige imorgon... Puh! Tur att Mr M kommer tillbaka på söndag kväll!

Värme!

Här har vi fullt upp med Sverige-besök - och att njuta av det härliga vädret! Det är något speciellt med de där första dagarna av riktig vår, som här nästan gränsar till sommar, när solen värmer så att fräknarna har svårt att hålla sig borta och alla knoppar exploderar i ett neongrönt skimmer. Förra veckan bjöd på ett par såna dagar och idag likaså. Då längtar jag inte till kontoret direkt!!

Och gissa vem som är redo för sol? Mr M har naturligtvis utrustat lilleman med ett par "babiators"-solisar. Något stora än så länge, men coolhetsgraden är ännu större! ;)



- Posted using BlogPress from my iPhone

High tech

Jag kommer inte riktigt ihåg första gången jag använde en dator, men det måste ha varit någon gång på högstadiet. Jack å andra sidan skajpar redan flera gånger i veckan, både med pappa på jobb i Florida, mormor och morfar i Sverige och morbror i Sydafrika. Man kan ju bara undra var det ska sluta för generationerna som föds med en iPad på armslängds avstånd... Han startar väl ett twitterkonto innan han fyllt två (eller vad nu nästa stora hajp blir, bloggar lär ju vara helt ute...)!

- Posted using BlogPress from my iPhone

4 veckor!

Tiden går förvånansvärt fort när man ägnar tiden åt att vara mjölkmaskin, blöjbytare, lektant, John Blund-imitatör, barnvagnsförare, tröstare - och däremellan försöker hinna med att ta en dusch, äta, sova och fixa lite ärenden. Även om det känns länge sen vi lämnade sjukhuset (tre veckor sen idag!), så är det svårt att fatta att Jack redan är fyra veckor gammal! Men nog är pyjamasen i storlek "nyfödd" lite tajtare idag än den var när vi lämnade sjukhuset (till vänster)? Den där putande mjölkmagen växer för varje dag och aptiten likaså, så det är nog bara en tidsfråga innan pyjamasen får pensioneras...

Tacksam

Kan man bli annat än tacksam över turen att ha sjukförsäkring i detta land när räkningen för förlossning och kejsarsnitt landar på den nätta summan $44854?? Och då tillkommer ändå min läkare och narkosläkarens kostnader om dryga $10000. Ja, först blev jag chockad förstås, men sen väldigt, väldigt tacksam. Jacks åtta dagar långa vistelse på barnintensiven landar på närmare $110000. Tack vare sjukförsäkringen så slutar vår nota på den facila summan $100. Helt plötsligt är det lätt att förstå hur folk som står utanför systemet kan hamna på gatan över en natt när de inte kan betala sina sjukvårdskostnader... Sjukt är vad det är!

Men håll med om att det är intressant att få se den faktiska kostnaden för sjukvården. Uppfriskande. Tankeväckande. Galet!

Resklar

Tror ni Jack kommer gilla sitt passfoto där han är två veckor gammal och har rosaprickig pyjamas på sig när han är fem år...? Ärligt talat tycker jag redan han har förändrat sig, men vi var glada att få till ett ok foto med ögonen öppna. Så idag bär det av till posten för att lämna in knattens första passansökan - den amerikanska. Vi har ju redan bokat flygbiljett till Sverige i juni!! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Glad Påsk!

Glad påsk önskar vi från ett soligt New York idag. Här firar vi med lite svenskt godis i påskägget (tack vare Sockerbit), pannkaksfrukost, bebismys och en babyshower för en kompis.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äventyr i underjorden

Så här trött kan man bli när man varit ute på äventyr... Idag var det dags för Mr M att återvända till verkligheten utanför bebisbubblan, så då passade jag och Jack på att ge oss ut på egen hand.

Vi testade framkomligheten i New Yorks tunnelbanesystem med vagnen och åkte uptown för att hälsa på mitt jobb. Till nervösa mammans lättnad gick det bra att både hitta hissarna och komma på tåget, men det gäller verkligen att planera väl då de flesta stationer inte har hiss. Sen vandrade lilleman från famn till famn på kollegorna i ett par timmar, medan de oohade och aahade sig över den rödblonda kalufsen och de söta små fingrarna... Klart man blir trött efter alla dessa nya intryck!

- Posted using BlogPress from my iPhone

2 veckor



Han är redan två veckor gammal, vår lilla kille. För både honom och oss kretsar livet mest kring att äta och sova just nu, men han har även fått följa med ut på lite ärenden i vagnen och skött sig exemplariskt. Han visar ögonen lite mer för varje dag och då får mamma passa på att ta fram kameran illa kvickt och föreviga underverket!

Han är till och med söt när han skriker...

Njuta

Är det något jag längtat efter under de senaste nio månaderna så är det krämiga, mögliga dessertostar, salt parmaskinka och ett glas gott vin. Ikväll var det dags - äntligen! Och det var precis lika gott som jag kom ihåg det, om inte ännu lite godare efter uppehållet. Onsdagslyx!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Välkommen Jack!

Så kom han då äntligen, vår efterlängtade lilla kille: Jack Anton Lindgren. Vattnet gick en halvtimme innan Mr M landade i New York på väg tillbaka från jobb, och han fick möta mig på sjukhuset där Jack hade lite bråttom att möta världen. Klockan 2.26 den 11 mars föddes han, 3760 gram tung och 51 cm lång och med massor av guldrött hår. Och världens finaste, så klart!

Medan jag blev utskriven från sjukhuset i fredags, så ville läkaren behålla Jack ett par extra dagar för att få upp några värden lite till. Efter att ha flängt fram och tillbaka till sjukhuset de senaste dagarna för att amma och hänga med knyttet så mycket som möjligt så hoppas vi nu på att få ok-stämpeln i rumpan idag eller imorgon för att få visa Jack livet utanför sjukhuset. Can't wait!!









- Posted using BlogPress from my iPhone

Nesting

Jag antar att jag är i nesting-fasen nu, de där sista veckorna när hemmet ska ställas iordning för den lilla nya familjemedlemmen. Eftersom energinivån inte är på topp, både framtung och förkyld, försöker jag beta av listan med ett projekt per dag och däremellan klämma in sovmorgnar, soffaslappande och egentid. Idag stod tvätt på schemat - måste säga att det är svårt att tänka sig att snart ha ett litet knytte här hemma som faktiskt passar i de där pluttenuttiga kläderna! Märkligt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Baby shower

God mat, smaskig tårta och väldigt trevligt sällskap gjorde lördagens baby shower till en mysig tillställning i goda vänners lag. Chunky fick dessutom fina presenter som hen snart (!!) kommer få användning för. Jag känner ju hela tiden hur stor magen är nu, men när jag ser foton som de nedan på mig själv inser jag att den inte bara är stor, utan helt enorm! 

 

 Ser ut som om jag slukat ett par tårtor själv innan fotot togs...

Jag fick väldigt bra assistans vid paketöppnandet, knappt jag hann med i tempot!



En oväntad lördagskväll

Efter en hektisk vecka och en trevlig baby shower (återkommer till den senare) planerade jag för en lugn kväll i horisontalläge, men ibland blir det inte som man tänkt sig... Istället fick en kompis med kort varsel två gratisbiljetter till Swedish House Mafias utsålda konsert igår kväll. Efter en hel del hajp kring hur snabbt de sålde ut fyra föreställningar i New York på deras avskedsturné var jag lite nyfiken, även om det kanske inte riktigt är min musikgenre...

Sagt och gjort, efter en tupplur drog jag på mig stödstrumporna, stoppade öronpropparna i fickan och drog till Brooklyn för dansparty deluxe. VIP-entré och toppenplatser nära scenen gjorde väl sitt till, men nog vet SHM hur man ställer till en show som heter duga och får en hel arena att gunga samtidigt! Så helt plötsligt finner jag mig själv mitt i folkhavet med stora magen i vädret dansande till rytmerna med ett stort leende på läpparna och tröttheten är som bortblåst. En väldigt oväntad, men rolig, lördagskväll, som sagt...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Avskedsfika

Idag är det sista arbetsdagen för mig på ett bra tag! Efter en intensiv arbetsvecka där jag har varit sjuk, hanterat gamla synder (främst i form av stora pappershögar som borde varit åtgärdade för länge sen) och haft överlämning till min vikarie känner jag mig en aning sliten så här sista dagen. Väskan är full med kladdkakemuffins till mina kollegor och huvudet är fullt med snor och listor över saker jag måste hinna med innan dagen är slut. Nu får Chunky allt ta och vänta ett par veckor innan hen gör entré så jag hinner samla ny kraft!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nybakad amerikan!

Nästan exakt fyra år efter jag flyttade till New York var det så dags att sväras in som medborgare under högtidliga former inför en domare. Efter att ha svurit en ed och hedrat flaggan med handen på hjärtat blev jag uppropad för att hämta mitt "diplom" och sen var det klart. Så nu är jag svensk-amerikan!


Ett välkomstbrev från självaste presidenten låg med i kuvertet och röd-vit-blåa blommor väntade på mitt skrivbord från finaste kollegorna när jag kom till jobbet. Med Mr M på resande fot får det bli firande lite senare, men ikväll valde jag mellan pizzaslice, hamburgare och cupcake för att känna mig riktigt amerikansk. Valet föll på det senare, så nu ska jag hugga in. Happy weekend!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Alla hjärtans dag

Det blev inte mycket till firande igår... Mr M är på resande fot och jag är så trött när jag kommer från jobbet att jag spenderar mesta tiden i horisontalläge på soffan. Men nog blev jag överöst med kärlek ändå - av denna lilla fluffiga Valentin som återigen är på besök hos oss:


Kan ju inte bli annat än varm i hjärtat av att komma hem från jobbet till en liten Powder som blir helt till sig i trasorna av lycka när dörren öppnas och överfaller en med attackpussar och ansiktsslickningar (där går dock min gräns...).

Hoppas du hade en fin Alla hjärtans dag! Här laddar vi nu för långhelg med Presidents' Day på måndag - tjoho!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lugnet efter stormen

Mycket snack och lite verkstad... Snöstormen Nemo som skulle attackera New York och resten av nordöstra USA blev tack och lov lugnare än utlovat, i alla fall här i det stora äpplet. Vi gick och lade oss till ett lätt snöfall i fredags kväll och vaknade till strålande sol, bara gator och ett tunt snötäcke på taken runt omrking oss... Vi begav oss till Central Park och där hade det lagt sig en hel del snö och om det var kaos så berodde det snarare på att det verkade som om Manhattan-borna aldrig sett snö förut och begett sig man ur huse för att leka av sig. Den största faran med stormen var alltså att bli påkörd av en pulka i parken... kunde varit värre!

Snart blir det åka av!

Vad tycks om den här nya super-räjsern? Med 40 dagar (!) kvar till beräknad ankomst är det dags att göra sig redo och den här gröna skönheten från Uppababy gjorde entré i vår lägenhet i ett stort paket tidigare i veckan. Om inte den annalkande (och väldigt uppskrivna men än så länge rätt oskyldiga) snöstormen sätter käppar i hjulen är det möjligt att ett skötbord följer efter i helgen. Och vi som trodde att vi redan utövade compact living till max här hemma får nu återigen försöka hitta nya praktiska lösningar och små vinklar och vrår där det kan finnas lite extra plats...

Superbowl-semla-söndag

Efter att ha klarat intervjun för amerikanskt medborgarskap i torsdags och fått datum för ceremonin med posten igår - 22 februari - så firar vi svensk-amerikanskt idag: semlor och superbowl. Ska jag ta mig igenom en hel amerikansk fotbollsmatch så behöver jag hålla sockernivåerna höga...



Det var mitt första försök någonsin att baka semlor faktiskt och jag tror lyckades - Mr Ms tallrik är i alla fall renslickad!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Zero Dark Thirty

Ibland förvånar jag mig själv, till exempel genom att tycka om filmer som inte alls är inom "min" genre. Zero Dark Thirty hade jag ju inte alls tänkt se, men sen sa en kollega att den var riktigt bra och vi bestämde oss för att ge den en chans (får ju passa på att gå på bio nu, vem vet hur mycket vi kommer kunna gå sen...). Även om man vet hur det hela slutar så har regissören lyckats riktigt bra att hålla spänningen vid liv in i det sista och det är en riktig nagelbitare (och något otäck ibland, ska tilläggas). Kul också att se allas vår Fares Fares i en något annorlunda roll än vad han brukar göra - och han gör det riktigt bra! Premiär i Sverige på fredag, passa på!

Ännu en Oscarsnominerad film avcheckad på listan, alltså.

Övning pågår...

Igår dök det upp en fin present på posten - en bärsele till Chunky! Babybjörn naturligtvis, måste ju bära den svenska flaggan högt. Eftersom den inte passar mig så bra för tillfället tog Mr M på sig att luska ut hur alla de där remmarna och flärparna egentligen ska knäppas ihop och jag tror han lyckades. Sen fick julrenen sig en liten åktur! Ser väl lovande ut det där??

- Posted using BlogPress from my iPhone