Nu bär det av österut igen, en dryg vecka efter att jag kom tillbaka från senaste Sverige-besöket, men denna gång till Gotland. På återhörande från andra sidan Atlanten!
Våren är här och cyklarna har lämnat källarförråden för säsongen. Ja, för dem som har cyklar och källarförråd alltså... Själv läser jag artikeln i DN och önskar att jag hade en cykel att susa runt Manhattan på, men det får nog bli några turer på hyrcykel istället även detta år.
Jag bör nog sluta läsa inredningstidningar och se på heminredningsprogram snart, för jag börjar drömma alldeles för mycket om större boende, mer yta och härligt, luftiga planlösningar. Inte riktigt Manhattan-anpassat alltså, i alla fall inte om månadslönen är ett fyrsiffrigt belopp... Men OM jag får ett kök med lite större yta någon gång skulle jag lägga de fina affischerna ovan till önskelistan - perfekta för en the-junkie som mig!
Strax innan jag åkte till Sverige läste jag ut den underbara boken Water for Elephants av Sara Gruen, efter att ha ägnat alla lediga stunder åt att plöja sida efter sida. Tunnelbaneturen till och från jobbet har sällan passerat så snabbt!
Det är tur att du är så vacker och härlig, så att det kompenserar för allt kli i näsan och ögonen du tar med dig varje år när du kommer... Magnolian blommar, solen skiner och lunchen kan intas utomhus - underbart!
Nu är jag tillbaka i New York och "verkligheten" igen, i alla fall i en och en halv vecka innan jag beger mig till Sverige igen. Sista kvällen tillbringades med Frida, ett helt gäng färska och rökta räkor (och lite annat smått och gott) och en galen katt som tyckte väldigt synd om sig själv när han inte fick smaka... I resväskan fyllde jag på med lite andra svenska delikatesser i form av prästost, räkost, chokladpudding, drömrulle, vaniljsås och färsk jäst. Så nu står jag mig, åtminstone fram till nästa Sverigebesök! 
Landade i ett snöigt Stockholm nu på morgonen - länge sen jag var i Sverige senast! Idag är första dagen på mitt nya kontrakt som fast anställd på FN-reppen och jag inleder med en veckas kurs på UD. Men först en helg i Skövde! Jag och Mr M fick genom mitt jobb chans att gå på konsert i FN:s generalförsamlingssal i fredags kväll. Titeln på tillställningen var den något avskräckande "On the occasion of the commemoration of the fourth annual international day of remembrance of the victims of slavery and the transatlantic slave trade" (puh!) vilket gjorde att jag först inte kände att det var så intressant... Ämnet i sig är inte ointressant, men titelns längd gör ju att man hinner sluta läsa innan de intressanta kommer liksom! När ingen annan på kontoret ville ha biljetterna (de tog sig väl inte heller igenom rubriken...) så bestämde vi oss för att gå i alla fall och det bjöd på en oväntad blandning musik må jag säga. På programmet stod allt från afrikansk tribe-musik till jazz och rap blandat med en och annan historialektion om slavhandel. Men det var först när det sista bandet kom upp på scenen och började spela reggae som taket i generalförsamlingen lyfte och publiken verkligen vaknade till liv! Helt plötsligt stod vi i Perus bänk och sjöng och dansade - vilken udda och häftig grej!
"Come on everybody - the UN is having a big party!"
Som brukligt är firar vi på FN-reppen i New York de svenska högtiderna, speciellt om det handlar om att äta gott... Efter kanelbullens dag och fettisdagen som båda hedrats med den äran, var det idag dags för våfflor! Vårt kontorskök visade sig dock inte vara gjort för gräddning i fyra våffeljärn samtidigt, varpå en säkring gick och allt ljus på toaletterna försvann. Trots mörkläggningsincidenten var det värt besväret - smaskigt värre!
Ibland är det skönt att lämna ön Manhattan för lite miljöombyte. Och för att få en bra fotovinkel på New York City! Efter bara några minuters tågresa från Manhattan under Hudsonfloden hamnar du i en helt annan stat, New Jersey, och i en helt annan stadspuls. Jersey City, trots sina 250 000 invånare, känns som en småstad i jämförelse med New York. Färre människor, mindre trafik, lägre hus - och bättre utsikt!
Typiskt att jag inte äter godis... Eller kanske snarare tur att jag inte äter godis! Nu börjar det nämligen säljas svenskt godis på Manhattan i form av butiken Sockerbit - Sweet and Swedish. Ett väldigt trevlig tillskott i det New Yorkiska sötsaksutbudet, det amerikanska godiset är inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat. Nu finns det svenska fik, svenska restauranger, svenska möbler och svenskt godis. Importlistan i samband med Sverigebesöken krymper! Nu borde bara Kränku skaffa sig en återförsäljare på den här sidan Atlanten också!
Våra besök på "en rätt på menyn"-restauranger fortsätter. Denna gång tog vi steget från entrecote till lite mindre exklusiva pommes frites. Belgiska sådana, serverade med dipp. Definitivt inte den nyttigaste måltiden jag ätit, men om du känner för något salt och fett är det precis rätt ställe att besöka! Här väljer du storleken på pommes frites-struten och sen kommer det svåra - att välja vilket eller vilka av de 26 dippalternativen du vill ha som tillbehör. Mitt stalltips är att skippa Curry Ketchup Especial (smakade lite svettig armhåla) och fokusera desto mer på Parmesan Peppercorn som var riktigt, riktigt bra. Även Rosemary Garlic Mayo var helt ok. För att utse vinnardippen krävs det nog några fler besök...det finns ju 23 till att dippa sig igenom! :o)
Jag var på bio och såg nya The Adjustment Bureau med Matt Damon och Emily Blunt i huvudrollerna igår. Förutom att själva historien om vad i livet som är förutbestämt och vad vi själva faktiskt kan påverka var intressant och tankeväckande, så är det alltid roligt att känna igen miljöerna i filmen så väl. Det blir liksom en extra dimension i filmen när huvudrollsinnehavarna plötsligt går förbi restaurangen där vi åt brunch förra veckan, eller står och pratar framför ingången till min dermatolog, eller när Matt Damon springer in på den där italienska restaurangen i våra kvarter där vi åt för inte så länge sen... Rekommenderas!
Jag och Mr M passade på att fira in helgen (i alla fall jag, Mr M åkte sen vidare till flygplatsen för jobb...) med lyxlunch på franska Le Relais de Venise idag - entrecôte. Servitriserna i svarta klänningar och vita förkläden serverar bara en rätt, så beställningen går väldigt lätt: rare, medium eller well done. Strax därefter dyker en salladstallrik upp, följt av uppskuren entrecôte med pommes frites och någon hemlig sås som tydligen påminner om Café de Paris-sås (som jag inte ens vet om jag har provat). Gott är det i alla fall!
