En vecka senare...

Sådärja, efter en (oväntat enkel) vecka utan sötsaker med hedern i behåll smakade denna key lime pie från favoritkaféet extra gott. Och det är ju just därför jag ville avstå socker ett tag - för att komma ifrån vaneätandet till förmån för njutandet som uppstår när jag inte ätit godis, kakor etc på ett tag. Det är så mycket godare då och jag uppskattar det så mycket mer (plus att sockerätar-kapaciteten minskar vilket inte är helt fel...). Så nu när jag har farten uppe passar jag på att köra sockerdetox en vecka till!

Vad händer annars over here? Som vanligt när det drar in oväder över det här landet - i det här fallet en rejäl regnstorm över Kalifornien - så tar det över HELA nyhetsflödet på ett väldigt överdrivet sätt. Mr M aka "vädermannen" sitter självklart klistrad vid tvn medan jag redan tröttnat... Här har det inte regnat sen innan jul så det är välbehövligt. Dessutom mysigt! Själv ser jag fram emot en riktig innesittardag med hemmafix och familjemys. Sol i all ära, ibland är det befriande med lite regntunga skyar!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett år!

Vi är nästan lika gamla jag och Jack - i amerikanska år räknat. Idag fyllde jag ett år som amerikan, om ett par veckor är det hans tur. Jag tror vi tar och sparar firandet till dess, idag ägnade vi oss istället åt att obligatoriskt morgonmys och -bus i sängen, playdate och lunch med kompisar och ett Mad men-maraton för mig på Netflix efter att Jack knoppat in. Inte illa det heller.

Posted using BlogPress from my iPhone

Detox

En kaka här och en chokladbit där - livet som mammaledig i ett nötskal... Det är ju så lätt (och gott!) att ta något sött till eftermiddagsfikat eller en chokladbit till kvällsteet. Men nu får det vara nog med sötsaker på ett tag!

Som en utmaning till mig själv och för att bevisa att jag har lite självbehärskning kvar, och framför allt för att få bort det ständiga sötsuget förstås, så blir det nu sockerdetox. Inga kakor, bullar eller godis alls från och med imorgon, fredag. Jag börjar med en vecka, så får jag se sen hur det känns. Hakar du på??



- Posted using BlogPress from my iPhone

The ryevolution is back

Idag kom ett efterlängtat paket hela vägen från New York - med bröd! Som alltid är det svårt att hitta gott grovt bröd i amerikanska mataffären och Kalifornien är inget undantag. Efter att ha vant smaklökarna och magen i det stora äpplet med en daglig dos av finskt rågbröd var det ett kärt återseende. Jag förstår inte hur det kunde ta mig sex månader att komma på att de ju faktiskt skickar brödpaket. Och ännu en fördel med detta bröd är att det håller sig färskt hela vägen till Kalifornien. Nu i en frys (och en mage!) nära mig!




Och nej, tyvärr är jag inte sponsrad av Nordic Breads! ;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jack 11 månader

Idag firar vi elva månader som familjen Lindgren och livet för Jack cirkulerar nu framför allt kring två saker: att äta och att gå.

Kanske behövs det extra mycket energi när kroppen är i rörelse alla dygnets vakna timmar, vilket kan förklara vårt lilla matvrak. Han har verkligen ingen botten när det kommer till mat, utan äter allt vi serverar med glupande aptit och fortsätter så länge det finns minsta smula kvar framför honom. Förutom att bli matad äter han mer och mer själv och har de senaste veckorna gått från att äta en bit i taget till att stoppa in en hel näve åt gången... Får han se att du äter bröd får du räkna med att behöva dela med dig, för han älskar kolhydrater nästan lika mycket som clementiner och uttrycker tydligt att. Han. Vill. Ha. Nu!!


Julklappspjucksen och -mössan är på och Jack är redo att gå. Han kan varken krypa eller sätta sig upp själv, men om han sitter upp kan han ställa sig upp med hjälp av en möbel.


Och när han väl står upp drar han snart iväg för att utforska något i lägenheten... Inom loppet av en vecka blev vi tvungna att babysäkra här hemma genom att höja upp tvn, gömma sladdar, plugga igen eluttag, byta till mjukare kökshandtag och sätta skydd på alla vassa hörn. För första gången är jag till och med lite glad att vi har en heltäckningsmatta som kan dämpa några av fallen, för det har varit många fall de senaste veckorna men de blir tack och lov färre för varje dag Jack fortsätter öva.


I munnen har två nya tänder tittat fram, en till där nere och en där uppe, och den andra framtanden där uppe är precis på väg att göra dem sällskap.


Han babblar, han vinkar, han busar, han skrattar, han pekar, han sträcker armarna mot dig och charmar dig med sina stora blå. Han är också hal som en ål vid blöjbyte och stel som en pinne när han inte vill sitta i vagnen eller bilbarnstolen. Han är världens bästa skrutt och varje dag med honom är en bra dag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lilyhammer

Vad har vi ägnat de flesta kvällarna åt på sista tiden? Tackar som frågar! När skrutten slocknat har vi dragit igång Lilyhammer-maraton på Netflix och skrattat högt åt ex-mafioson Frank the fixer som fått nya identiteten "Johnny" och startar ett nytt liv i Lillehammer efter att ha vittnat mot en maffiaboss i New York. Riktigt roligt faktiskt! Säsong två börjar tydligen på SVT i slutet av februari, så än har du chansen att se säsong ett och hinna ikapp om du inte börjat ännu. Vad väntar du på? Själv väntar jag på säsong tre...


- Posted using BlogPress from my iPad

Ready, set...

...GO! Nu går det framåt här hemma. Mest hela tiden faktiskt, i alla fall om Jack får välja. Efter att lite nonchalant ha börjat släppa ena handen för några veckor sedan, tog han sina första modiga och stappliga steg för två veckor sen och nu tar han varje chans han kan att gå, gå, gå. Ostadigt, vingligt och okontrollerat, men väldigt målmedvetet tar han sig framåt. Ena sekunden står han stilla och håller sig i en möbel, i nästa sekund ger han sig iväg. För en orolig mamma gäller det att hålla tungan rätt i mun och agera skyddsnät, så gott det går. Ibland går det inte och då kan det sluta med platt fall, tårar och blåmärke på hakan... Men skam den som ger sig, så fort tårarna torkat är det upp igen och full fart framåt! Slut på lugnet...

När USA står stilla...

Det är inte ofta hela det multikulturella USA stannar upp kring en "högtid" som de gör just i detta nu. Årets mest sedda tv-program kombineras med rekord i skräpmatsätande och förmodligen även blaskölsdrickande. Jag må vara amerikan, men frågan är om jag nånsin blir amerikan nog att uppskatta superbowl. Tveksamt...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hola

Mr M fick några extra dagar ledigt från jobbet och vi tyckte en liten mini-semester kunde vara på sin plats. Vi pratade om en roadtrip norrut på Highway 1 mot San Fransisco, men efter att Jack hade sovit dåligt i några nätter på grund av nästäppa och tandsprickning var vi lite tveksamma till en roadtrip och flera nätter på hotell och funderade på att korta ner resan till en eller max två nätter.


Hur vi gick från den diskussionen igår förmiddag till att en halvtimme senare ha bokat hotell och listat oss för att flyga stand by till Los Cabos i Mexiko idag är fortfarande lite oklart...


Men nu är vi här! Två timmars flygresa söderut, på ett underbart hotell vid havet. Jack har premiärbadat i barnpoolen och sover nu sött med gosedjurs-bamsen i rummet bredvid, medan vi ligger på hotellsängen och slappar efter en fyrarätters sushimiddag och dricker bubbel som hotellet varit så snälla och lämnat på rummet när vi var borta.


Ah, semester!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lycka i en liten kopp

Det är inte ofta, speciellt inte här i USA, som jag dyker på ett café som lever upp till ALLA mina förväntningar över hur ett riktigt bra café ska vara. Men plötsligt händer det! Jag besökte Pannikin första gången i julas med mina föräldrar, och det var helt enkelt så pass bra att jag var tvungen att visa Mr M stället. Och om något involverar sötsaker (kanske till och med möjlighet till vispgrädde!) så är han inte den som opponerar sig... Sagt och gjort - igår gjorde vi en liten utflykt från San Clemente till Encinitas, cirka 35-40 minuters biltur söderut.

När ett café erbjuder ett digert utbud av lösthe (och har eget kafferosteri, om man nu skulle vara lagd åt det hållet) och serverar det i en riktig porslinsmugg utan att jag behöver fråga efter det, då är de på riktigt god väg. Lägg där till goda tilltugg i form av hembakta pajer, kakor, muffins och annat sött, och en mysig, hemtrevlig atmosfär som inbjuder till att sitta ned och fika och jag är såld! Det låter så enkelt i teorin, men i praktiken finns det väldigt få ställen som lever upp till allt.

Cafét ligger i en gammal järnvägsstation från 1888 och inredningen är därefter. När det är lite soligare och varmare än vad det var igår kan man sitta ute och fika också.

Nackdelen skulle väl vara att det ligger så långt ifrån oss då, men å andra sidan börjar beach 2014 väldigt tidigt här i Kalifornien så det kanske är tur... Annars skulle jag garanterat vara stammis!

Strandliv

Vad passar väl bättre en solig, och för årstiden rekordvarm, dag i januari än en härlig strandutflykt? Cirka 45 minuters bilresa norrut från San Clemente på Pacific Coast Highway ligger Crystal Cove och dit styrde vi kosan för första gången igår.

Förutom strand, strand och ännu mera oexploaterad strand med sand och blåmussletäckta klippor finns där ett gäng bevarade sommarstugor från 1920-30-talet, en mysig restaurang med det roliga namnet The Beachcomber Café, ett milkshake-hak och inte så mycket mer. Så här års var det dessutom väldigt lugnt och skönt och vi ägnade dagen åt att promenera på stranden, äta en god lunch på "strandkammarens" uteservering, busa i vattenbrynet, kika på blåmusslor och sjöstjärnor som väntade på att tidvattnet skulle komma in igen, bada (Mr M fick fylla vår kvot där) och njuta av en fin solnedgång. Innan vi visste ordet av så började det skymma och det blev till och med lite kylslaget, men det är ju trots allt bara januari så vem är väl jag att klaga. Att ta på sig en tröja på väg till bilen är ju en väldigt liten uppoffring efter en så härlig stranddag!

 

10 månader!

Tiden går så fort att jag helt glömde bort att posta tiomånaders-uppdateringen för Jack igår! Fort går det också när han tar sig fram nu för tiden. Strax innan jul dök denna jätteplastiga, färgglada, musikspelande gåvagn upp i posten från Marks gamla kollega, och Jack tyckte den var lika kul som jag tyckte den var ful... Lite ostadig är han ännu, men undan går det och krypa kan slänga sig i väggen för nu är det bara stå och gå som gäller!


Håret växer som ogräs, så till den grad att det börjar locka sig i nacken och är alldeles tufsigt över öronen... Men vi kan inte med att klippa, så det får allt växa vilt ett tag till. Något annat som växer är tänderna. Lagom till nyår stack den första lilla tanden fram där nere och ännu en är på gång. Snart är det slut på det här tandlösa leendet, med andra ord!



Det mesta möts av rungande applåder här hemma nu. Säg "klappa" så klappar Jack händerna med ett stolt leende - ett trick som funkar varje gång (och självklart får han ett stolt mamma-leende tillbaka!)! Den senaste veckan har han även börjat vinka, lite trevande och försiktigt än så länge men nog rycker det i de små knubbiga fingrarna.


2013 års bästa julklapp, helt klart! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens i-landsproblem

Vilka svåra val man ställs inför ibland! Jag hade äran att vinna ett presentkort på hela $200 på Kostaboda eller Orrefors och nu står jag inför ett svårt beslut... Vad ska jag välja?? Kanske den coola skålen ovan att fylla med äpplen? Eller ska jag fylla på vitrinskåpet med lite fler skålar eller glas från serien Mine nedan?

Möjligtvis satsa på en vacker vas i klassiskt snitt som jag definitivt inte tröttnar på? Eller en mer färgglad vas som är lika fin utan blommor? Jag trodde det skulle vara lättare att välja när jag inte behövde tänka på att plocka fram plånboken, men det blir snarare svårare. För det här är ju inget jag egentligen behöver, utan bara en trevlig bonus som varken behöver vara praktisk eller nyttig... Lyx, helt enkelt. Fast svårt. Men fint blir det ju oavsett vad jag väljer förstås.

Vinter i Kalifornien

Ryktet säger att det är gråkallt och trist i Sverige nu och på nyheterna pratar de om rekordkyla och snö i New York... Jag tänkte på det när jag gick barfota i vattenbrynet tidigare idag med Jack, efter en skön paddeltur i solen med kajaken. Det går ingen större nöd på oss faktiskt, inte alls. Vattnet kunde i och för sig vara lite varmare, men vintern är helt ok här i Kalifornien annars... ;)

Posted using BlogPress from my iPhone

Gott slut och gott nytt

Ett gott slut på 2013 fick vi i stugan där vi firat en slapp nyårsafton med sovmorgon, långpromenad i solen och en smaskig trerätters-middag. Ett bra slut på ett fantastiskt år i mitt liv! Nu önskar jag alla ett gott nytt 2014 med mycket kärlek och lycka på det nya året. För egen del kan det inte bli mycket bättre än med dessa två musketörer vid min sida!

Posted using BlogPress from my iPhone

Färdigfirat

Ojojoj, nu har vi verkligen firat jul ordentligt! Igår med svenskt julbord här hemma, följt av ännu ett parti julkubb i solen (inte sådär väldigt traditionellt kanske...), risgrynsgröt och sötsaker. Jack var i högform trots en rejäl förkylning och charmade kåporna av damerna i kyrkokören på kvällsgudstjänsten när han klappade händerna.


Idag firade vi amerikansk jul med kalkonlunch, julstrumpor vid öppna spisen och en herrans massa julklappar under granen. Inte helt oväntat var majoriteten till årets nykomling som dock blev väääldigt trött redan efter första klappen och var tvungen att ta en tupplur mitt i allt paketöppnande... Vi fick helt enkelt hjälpa till att öppna lite och sen var det en lycklig liten kille som hade händerna fulla med nya, spännande leksaker (och en massa roliga böcker och fina kläder i en hög bredvid).

En väldigt fin jul på det stora hela - undantaget stoppet i avloppet här hemma som får det smutsiga diskvattnet att stiga i handfatet... Och sån lyx för Jack att få ha hela familjen samlad med mormor, morfar, farmor, farfar, farbror, gammelfarbror och -faster. (Vi saknade dig, morbror!) Snacka om att stå i centrum! Imorgon står rörmokarbesök och slappa på programmet.



Hoppas du också haft en fin jul!!

Posted using BlogPress from my iPhone

God jul i stugan

Köttbullarna är rullade, skinkan står i ugnen, julklapparna ligger inslagna under granen och solen skiner från en klarblå himmel - så då passar jag på att önska en riktigt god jul från mig och mina tomtenissar här i södra Kalifornien!

Nu väntar jag på att den lilla nissen ska vakna från sin förmiddagstupplur så att vi kan möta upp Mr M, farbror John och mina föräldrar på stranden för ett parti strandkubb och kanske lite kajakpaddling. Värre kan man ha det så här dan före dopparedan!

Imorgon firar vi svensk jul här hemma och på juldagen fortsätter vi firandet på amerikanskt vis hos svärföräldrarna. Det gäller ju att visa Jack det bästa av två världar hans allra första jul. Om tomten kommer återstår dock att se, här i USA brukar han bara smyga in på natten när alla sover och lämna sina klappar... Men vi har en skype-dejt med svenska tomten imorgon i alla fall!

GOD JUL!!