Vi vågade oss ut idag, trots rykten om möjliga nya attacker och stora folkmassor. Minnesplatsen med två bassänger som markerar var de två tornen stod öppnades idag, men endast för anhöriga, så vi andra leddes som djur i fållor mellan avspärrningarna för att få en skymt av Ground Zero. Säkerhetspådraget är enormt, uniformerna många och läget lugnt och samlat - en helt annan känsla än förra året. Detta till trots fortsätter jag nog undvika tunnelbanan i rusningstrafik ännu någon vecka och håller mig till bussen.
Minnesband knutna vid S:t Pauls cathedral, precis bredvid Ground Zero 
Södra Manhattans högsta byggnad - och högre ska det bli!
Det enda jag egentligen visste om Prince Edward Island innan jag åkte dit var att Anne på Grönkulla utspelar sig där och att PEI-musslorna ska vara bland de bästa... Och i stora drag är det faktiskt också så att det är Anne-relaterad turism som ön lever på. Överallt finns spåren av Anne - Anne-butiker med böcker och hattar med röda flätor, Anne-chokladbutik, Anne-läsk, Anne-museum, Grönkulla-huset som varit förebild för boken, huset där Anne växte upp, huset där Anne föddes och så vidare och så vidare. Och massor av japaner! Böckerna är så populära i Japan att de till och med har direktflyg mellan Tokyo och Charlottetown, PEI!
Nog för att hösten officiellt började i tisdags, efter Labor day, men inte behöver vi väl ta det så seriöst? Det måste ju inte regna varje dag för det (hör du det, väderguden?!?)! Det är dock rätt trevligt att försvinna in i bio-mörkret ett par timmar när regnet öser ned utanför, ännu trevligare med en bra film som The Help! Den bästa bok jag läste förra året finns nämligen äntligen som film och den lyckades verkligen göra boken rättvisa.
Efter Gotland, Gotska Sandön och Manhattan är det nu dags för nästa ö inom loppet av en månad: Prince Edward Island. Imorgon bär det därför av till Kanada över helgen och ett besök på Anne på Grönkullas ö. Efter att ha jobbat i nästan två veckor känns det perfekt med ett avbrott för en långhelg tack vare Labor day på måndag. Att Labor day också räknas som slutet på sommaren försöker jag ignorera.
En helg spenderad på soffan gav äntligen tid att gå igenom alla hundratals semesterfoton. Det nya objektivet är officiellt invigt - med råge! - och jag måste säga att det är en ren fröjd att arbeta med, inte alls lika kinkigt med ljuset som det gamla. Skoj!
Saker och ting börjar sakta men säkert återvända till det normala på Manhattan. Orkanen Irene blev nedgraderad till en tropisk storm innan den slog till här och följderna blev betydligt lindrigare än befarat. Jag gick och lade mig igår och räknade med att vakna upp när Irene anlänt. Istället vaknade jag vid nio-tiden till ett måttligt regn utanför rutan och fortfarande ström i lägenheten.
