New Yorks olika ansikten

Ibland är det jobbigt att bo i det stora äpplet. Kanske var det perspektiven från förra helgen i lugnets Vermont som gjorde det, men jag har känt mig lite anti New York den här veckan.

Trött på att alltid få armbåga mig in i tunnelbanevagnen för att få plats och sen stå inträngd med näsan alldeles för nära någons armhåla eller med någons hårda väska i ryggen utan att kunna röra mig.

Galen på att allt tar tid, minsta lilla ärende tar längre tid än jag tror och vill att det ska göra. Transportsträckor, köer, folk, bilar, attityd, galna cyklister, rödljus, you name it.

Irriterad på att vardagsgrejer som att handla mat blir till ett helt projekt när vissa affärer har allt och kostar skjortan, andra har bättre priser men inte allt jag vill handla...

Men så, efter en vecka av irritationsmoment, bestämmer sig staden för att visa sig från sin bästa sida igen. Solen skiner över en färgglad Central Park, luften är hög och frisk, människorna som omger mig är glada och det smittar. Det är ju en härlig och fantastisk stad ändå!