Hola

Mr M fick några extra dagar ledigt från jobbet och vi tyckte en liten mini-semester kunde vara på sin plats. Vi pratade om en roadtrip norrut på Highway 1 mot San Fransisco, men efter att Jack hade sovit dåligt i några nätter på grund av nästäppa och tandsprickning var vi lite tveksamma till en roadtrip och flera nätter på hotell och funderade på att korta ner resan till en eller max två nätter.


Hur vi gick från den diskussionen igår förmiddag till att en halvtimme senare ha bokat hotell och listat oss för att flyga stand by till Los Cabos i Mexiko idag är fortfarande lite oklart...


Men nu är vi här! Två timmars flygresa söderut, på ett underbart hotell vid havet. Jack har premiärbadat i barnpoolen och sover nu sött med gosedjurs-bamsen i rummet bredvid, medan vi ligger på hotellsängen och slappar efter en fyrarätters sushimiddag och dricker bubbel som hotellet varit så snälla och lämnat på rummet när vi var borta.


Ah, semester!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lycka i en liten kopp

Det är inte ofta, speciellt inte här i USA, som jag dyker på ett café som lever upp till ALLA mina förväntningar över hur ett riktigt bra café ska vara. Men plötsligt händer det! Jag besökte Pannikin första gången i julas med mina föräldrar, och det var helt enkelt så pass bra att jag var tvungen att visa Mr M stället. Och om något involverar sötsaker (kanske till och med möjlighet till vispgrädde!) så är han inte den som opponerar sig... Sagt och gjort - igår gjorde vi en liten utflykt från San Clemente till Encinitas, cirka 35-40 minuters biltur söderut.

När ett café erbjuder ett digert utbud av lösthe (och har eget kafferosteri, om man nu skulle vara lagd åt det hållet) och serverar det i en riktig porslinsmugg utan att jag behöver fråga efter det, då är de på riktigt god väg. Lägg där till goda tilltugg i form av hembakta pajer, kakor, muffins och annat sött, och en mysig, hemtrevlig atmosfär som inbjuder till att sitta ned och fika och jag är såld! Det låter så enkelt i teorin, men i praktiken finns det väldigt få ställen som lever upp till allt.

Cafét ligger i en gammal järnvägsstation från 1888 och inredningen är därefter. När det är lite soligare och varmare än vad det var igår kan man sitta ute och fika också.

Nackdelen skulle väl vara att det ligger så långt ifrån oss då, men å andra sidan börjar beach 2014 väldigt tidigt här i Kalifornien så det kanske är tur... Annars skulle jag garanterat vara stammis!

Strandliv

Vad passar väl bättre en solig, och för årstiden rekordvarm, dag i januari än en härlig strandutflykt? Cirka 45 minuters bilresa norrut från San Clemente på Pacific Coast Highway ligger Crystal Cove och dit styrde vi kosan för första gången igår.

Förutom strand, strand och ännu mera oexploaterad strand med sand och blåmussletäckta klippor finns där ett gäng bevarade sommarstugor från 1920-30-talet, en mysig restaurang med det roliga namnet The Beachcomber Café, ett milkshake-hak och inte så mycket mer. Så här års var det dessutom väldigt lugnt och skönt och vi ägnade dagen åt att promenera på stranden, äta en god lunch på "strandkammarens" uteservering, busa i vattenbrynet, kika på blåmusslor och sjöstjärnor som väntade på att tidvattnet skulle komma in igen, bada (Mr M fick fylla vår kvot där) och njuta av en fin solnedgång. Innan vi visste ordet av så började det skymma och det blev till och med lite kylslaget, men det är ju trots allt bara januari så vem är väl jag att klaga. Att ta på sig en tröja på väg till bilen är ju en väldigt liten uppoffring efter en så härlig stranddag!

 

10 månader!

Tiden går så fort att jag helt glömde bort att posta tiomånaders-uppdateringen för Jack igår! Fort går det också när han tar sig fram nu för tiden. Strax innan jul dök denna jätteplastiga, färgglada, musikspelande gåvagn upp i posten från Marks gamla kollega, och Jack tyckte den var lika kul som jag tyckte den var ful... Lite ostadig är han ännu, men undan går det och krypa kan slänga sig i väggen för nu är det bara stå och gå som gäller!


Håret växer som ogräs, så till den grad att det börjar locka sig i nacken och är alldeles tufsigt över öronen... Men vi kan inte med att klippa, så det får allt växa vilt ett tag till. Något annat som växer är tänderna. Lagom till nyår stack den första lilla tanden fram där nere och ännu en är på gång. Snart är det slut på det här tandlösa leendet, med andra ord!



Det mesta möts av rungande applåder här hemma nu. Säg "klappa" så klappar Jack händerna med ett stolt leende - ett trick som funkar varje gång (och självklart får han ett stolt mamma-leende tillbaka!)! Den senaste veckan har han även börjat vinka, lite trevande och försiktigt än så länge men nog rycker det i de små knubbiga fingrarna.


2013 års bästa julklapp, helt klart! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens i-landsproblem

Vilka svåra val man ställs inför ibland! Jag hade äran att vinna ett presentkort på hela $200 på Kostaboda eller Orrefors och nu står jag inför ett svårt beslut... Vad ska jag välja?? Kanske den coola skålen ovan att fylla med äpplen? Eller ska jag fylla på vitrinskåpet med lite fler skålar eller glas från serien Mine nedan?

Möjligtvis satsa på en vacker vas i klassiskt snitt som jag definitivt inte tröttnar på? Eller en mer färgglad vas som är lika fin utan blommor? Jag trodde det skulle vara lättare att välja när jag inte behövde tänka på att plocka fram plånboken, men det blir snarare svårare. För det här är ju inget jag egentligen behöver, utan bara en trevlig bonus som varken behöver vara praktisk eller nyttig... Lyx, helt enkelt. Fast svårt. Men fint blir det ju oavsett vad jag väljer förstås.

Vinter i Kalifornien

Ryktet säger att det är gråkallt och trist i Sverige nu och på nyheterna pratar de om rekordkyla och snö i New York... Jag tänkte på det när jag gick barfota i vattenbrynet tidigare idag med Jack, efter en skön paddeltur i solen med kajaken. Det går ingen större nöd på oss faktiskt, inte alls. Vattnet kunde i och för sig vara lite varmare, men vintern är helt ok här i Kalifornien annars... ;)

Posted using BlogPress from my iPhone