Perspektiv

Ibland måste man lämna stan för att se den... Igår lämnade vi New York State och tog tåget över till Jersey City för att utforska eventuella framtida bostadsmöjligheter utanför stan.

Det första som slog mig var hur högt World Trade Center faktiskt är jämfört med all annan bebyggelse downtown. Skrapan sticker verkligen ut i NY skyline, men nu blir den faktiskt inte högre utan har nått sina 1776 feet.

Det andra som slog mig var lugnet. Med sina ca 250 000 invånare känns Jersey City som en oas jämfört med det stora äpplet. Trädkantade gator, en småbåtshamn, människor som nickar med ett leende när man möts på trottoaren, knappar man måste trycka på för att korsa gatan... Sen gjorde det väl sitt till naturligtvis att det var sol, klarblå himmel och att alla körsbärsträd stod i full blom!


Allt handlar ju om perspektiv förstås. Senast vi skulle flytta gjorde vi samma utflykt men tyckte att stan var på gränsen till död, det fanns ingen puls, få restauranger och knappt några människor. Nog har det hänt en del sen sist där, men det har nog hänt desto mer med oss. Med en bebis i släptåg blir det nya perspektiv på tillvaron helt enkelt.


Och trots att jag uppskattar lugnet när jag lämnar New York, så är det något som biter sig fast och gör det svårt att släppa taget. Älskade äpplet!


Återstår dock att se var vi ska flytta... Först blir det sommar i Sverige och dit bär det av om exakt en månad idag!!

- Posted using BlogPress from my iPhone