Då har det redan passerat fem månader sen den där marsnatten när Jack gjorde entré i världen och mitt liv förändrades för alltid. Nu har han dessutom levt nästan halva livet i Sverige och gör skäl för sina två pass, kan tyckas. Varje vecka "pensionerar" jag kläder som tycks ha krympt i tvätten och dessutom har håret gjort en efterlängtad comeback på huvudet.
Tummen står fortsatt högt i kurs och både jag och Mr M har gett upp kampen för länge sen... Jag menar, hur många tonåringar ser man egentligen som fortfarande suger på tummen? Och skulle Jack vara undantaget har min psykologkompis lovat hjälpa till... Istället väljer vi att lyssna med extra stora öron på de erfarna föräldrar som lovordar tummen och önskade att de slapp leta efter nappen i tid och otid. Gott så!
Intresset för mat dök helt plötsligt upp från en dag till en annan och Jack började storögt följa vad som hände runt middagsbordet. För några veckor testade han majskrokar för första gången, egentligen mest för att underhålla honom och för att behålla lugnet under måltiderna. Häromdagen introducerade vi även miniportioner gröt och smörgåsrån och trots lite skeptiska miner till något som har annan konsistens än mjölk stannar det mesta faktiskt kvar i munnen.
Förutom tummarna så är tårna högintressanta och jag hittar ofta Jack med fötterna i vädret. Inte sällan vaknar jag av att han ligger och kniper sig själv i tårna och håller låda för kung och fosterland med ett stort leende. Oftast - och förhoppningsvis - är klockan då mer än fem på morgonen...men inte alltid. Men ska jag vakna i ottan så finns det nog inget sätt jag hellre gör det på än så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar