Igår kväll var det svenskmöte på Bowery Ballroom i Little Italy. Svenska A Camp mötte en till stor del svenskhövdad publik på turnépremiären i Usa. Nina, mest känd från The Cardigans, är numera New York-bo och verkade trivas på hemmaplan. Det gjorde jag med kan jag säga - hennes röst är fantastisk och låtarna likaså.Svenskspotting är en ganska intressant sport och igår ställdes den på sin spets. När vi stod på tunnelbaneperrongen och väntade på nästa tåg som skulle ta oss till konserten såg vi tre blonda personer en bit bort - så uppenbart svenska i utseende och klädstil. "De ska säkert till samma ställe som oss", skojade vi. Mycket riktigt. De och en massa andra svenskar, visade det sig. Och på något sätt kunde man se vilka som var svenskar och vilka som var "infödingar". Är det lika uppenbart för andra att jag är svensk, tro?
1 kommentar:
Svenskspotting - ja, det är kul. Ibland kan man förfina det till skandinavspotting och sen särskilja norkar, danskar och svenskar. Det är så uppenbart (även om man inte vet vilka man missar). Detta gjorde vi ofta när jag var i USA. det svåra är ju att sen ta reda på om det stämmer, man vill ju inte alltid fråga.
Jag tror att vi var lika uppenbara - fast kanske mest för andra svenskar eller de med mycket kunskap om Sverige och svenskar.
Skicka en kommentar